Tina Gustafsson
Enhetschef samt specialist sjuksköterska inom kirurgisk vård.
Om viktrecidiv efter bariatrisk kirurgi: Upplevelser av stöd under viktrecidiv, generella erfarenheter av viktrecidiv samt utmaningar med mat och ätande under viktrecidiv.
Jag har länge arbetat som dietist inom obesitasvården och brinner för att förbättra situationen för dessa patienter. Vi vet att bariatrisk kirurgi är en effektiv behandlingsmetod vid svår obesitas och förbättrar hälsa såväl som livskvalitet hos många. Vi vet dock för lite om den långsiktiga uppföljningen efter bariatrisk kirurgi och behöver utforska patienternas levda erfarenheter såväl positiva som negativa.
Kunskap om hur patienterna upplever viktrecidiv efter bariatrisk kirurgi. Även tankar om nästa steg om hur vi skulle kunna förbättra vården för dessa patienter.
Min presentation kommer att ge en introduktion om implementering och forskning på implementering: Vad är implementering, vilka faktorer påverkar den typen av förändringsprocess, hur kan teori hjälpa till, vilka strategier kan fungera?
Det är viktig att implementering görs så klokt som möjligt för att kunna erbjuda vård baserad på bästa möjliga kunskap.
Några svar på de frågor som är listade ovan.
Är implementering och förbättringskunskap motsatspar eller går de hand i hand? Denna fråga exemplifieras i det praktiska förbättringsarbete gällande trycksår som genomfördes på en thoraxkirurgisk intensivvårdsavdelning. Hur kan förbättringar uppnås genom att omsätta trycksårsevidens i en utmanande miljö?
Att göra bättre för patienterna är en stark drivkraft. Det gäller både för den individuella patienten under ett enskilt arbetspass och för en hel patientgrupp under längre tid. Genom förbättringskunskap går det att mäta och utvärdera om implementering och förändring har lett till en förbättring. Att se svart på vitt att det har blivit bättre för patienterna är en svårslagen känsla.
Inspiration att det genom kloka anpassningar och stort engagemang är möjligt att uppnå konkreta förbättringar för patienterna.
Om samband mellan preoperativ depression och postoperativt delirium samt dödlighet efter hjärtkirurgi.
Jag är specialistsjuksköterska inom intensivvård och anestesi och har i mitt arbete med hjärtkirurgiska patienter vårdat många patienter med delirium. Delirium kan beskrivas som ett akut förvirringstillstånd med påverkad uppmärksamhet och störd koncentration och är en allvarlig och vanlig komplikation efter kirurgi. Delirium innebär, förutom lidande för patienten, försämrad återhämtning efter kirurgi, förlängd sjukhusvistelse och ökad risk för kognitiv svikt samt dödlighet. Delirium är ett stort omvårdnadsproblem som dock ofta kan förhindras, lindras och förkortas med interprofessionella insatser där omvårdnadsåtgärder är av stor betydelse.
Deltagarna kommer bli uppmärksammade på hur preoperativa symtom på depression associeras med utfall som delirium och dödlighet efter hjärtkirurgi. Vidare kommer deltagarna få chansen att lära sig mer om delirium och dess subtyper samt få med sig hur patienter kan uppleva hypoaktivt eller tyst delirium efter hjärtkirurgi, ett tillstånd som vi som vårdpersonal ofta missar då symtomen kan vara diskreta.
Mitt föredrag handlar om arbetssättet SE-UPP som är under implementering på vårt verksamhetsområde och en del av vårt arbete att arbeta enligt det teoretiska ramverket Fundamentals of Care. SE- UPP är en minnesregel som i kombination med patienttillsyn varje timme (timsrundor), ska förebygga vårdskador (fall, trycksår, undernäring, smärta och elimination)
Vi har alldeles för många avvikelser om undvikbara vårdskador, det gäller exempelvis fall, trycksår, överfylld urinblåsa etc. Arbetar man enligt SE-UPP, kan dessa vårdskador minskas och vården blir bättre för patienterna.
Att det egentligen inte krävs särskilt stor extra arbetsinsats för att förebygga undvikbara vårdskador, om vi alla arbetar tillsammans för patienten.
Enhetschef samt specialist sjuksköterska inom kirurgisk vård.
Avancerad specialistsjuksköterska